tisdag 27 september 2011

Skiiiiiiiiit-Tävling!


Surpuppan i mig har så här ca två dagar efter tävlingen krupit ur mig och jag kan blogga om vår appelldebut ( även om ja kanske helst hade låtit bli ;P) Trotts att det suger så handlar ju faktiskt hunderiet om att också misslyckas, lära sig av det och jobba vidare. Så en hel del kvar för oss kanske ;)
Vi har iaf debuterat i appelsök i helgen i Västerås. Dom hade lite skumt upplägg för lydnad, budföring och plats gjordes först..sen vart det en LÅÅÅÅÅÅÅÅNG väntan till söket. Hade hellre velat ha det klart först eftersom det krävs minst 49 p för uppflytt. Hade söket strulat även då hade man ju kunnat bryta. Därför tyckte man ju det var extra nedrigt när man väntat så länge på det sista och så skiter det sig! Lydnaden gick faktiskt bra även om känslan inte var helt 100%:ig. Men med nytt ställe, nytt folk, massa hundar så skötte sig Z jättebra på planen. Trotts att alla mom inte satt helt i ryggraden så nollade inte ett enda! :)
På platliggningen verkade det som alla hundar ätit fågelfrö för dom pep och gnydde och krånglade runt på marken i ett kör...men sånt får man ju räkna med i appellen :/ En Schäfer brevid Z började t.o.m småskälla...
Efter lydnaden fanns som sagt lite hopp kvar om att vi kunde lyckas. Men så kom den där låååååååånga väntan..det var svårt att hålla lågan vid liv om man säger så..:S

För jag kan nästan offra min högra hand på att det var mitt beteende som fick Z att undra vad sjutton vi håll på med där i skogen????

Förberedelserna gick ju så bra..kunde lugnt knäppa på SBK-täcket, lägga Zelda och gå och titta på rutan i "lugn och ro". Första skicket gick strålande! Det här ror vi hem tänkte jag! Klockren markering..stannar lagom länge ute hos figgen...kommer till mig...och jag gör klart för påvis. Figgen tas snyggt tillbaka till stigen. Dax för nästa skick...hon går ut fint i andra hörnet och jag hör att hon slår framåt i rutan. Förövrigt var det inte speciellt öppen terräng...som det SKA VARA i appellen!Så Zelda var helt utan synhåll en litet tag. Hon kommer tillbaka längre fram i rutan och har markerat....Yes tänker jag! Men så plötsligt kommer hon av sig....springer förbi mig och fram till folket på stigen...släpper markeringen och kommer in och sätter sig. Magkänslan vill skicka om för att få riktig markering och just när jag ska skicka igen säger domaren " ska du inte visa för påvis"? Njoo..jag blir lite fundersam och osäker men kopplar på och säger "visa". Zelda har ju vid det här laget glömt helt var figgen är så hon "låtsas visar oss" ut i skogen....det syns...! Ingen figge hittat så vi går tillbaka till stigen och hon skickas om....nu stannar hon 10m ut och blindar!!! Det har hon aldrig gjort förr...så jag blir verkligen osäker på vad jag ska göra nu! Dessvärre så blir man ju inte godkänd om hunden blindmarkerar 2 ggr så där var det sluttävlat för oss. Skiiiiiiiiiiiiiit!!!! va sur ja vart! så himla nedrigt...när det gått så himla bra på träningen...vi har ju kört mycket svårare skick än det här tänker jag! Hon kan ju det här! Ja..ja...nyttigt för en annan att testa på tävling i sök iaf. Man visste ju faktiskt knappt ut eller in där i rutan o vad man fick o inte fick :S.

(Observera att detta inlägg inte hade sett ut så här om jag skrivit det direkt efter tävlingen...Man får låta det gå några dar så malandet i huvudet har läggt sig "vad sjutton var det som gick fel...vi är ju sämst...kommer aldrig bli nått bra tävlingsekepage av oss..osv" ..)

Vi tränar på nu och får se om vi hinner tävla nått mer innan vintern/löp. Annars blir det till att träna in 2:an hela vintern :) Yiipppi!

lördag 24 september 2011

Salukivakt och Pilates

Idag har jag haft en sk. "hundlördag". Började dagen med att åka till skogen och låta Z "springa av sig" lite med "svärmors" Salukis. De tre Salukidamerna fick sedan följa med hem eftersom Jockes päron skulle till Uppsala och titta på hans innebandymatch.
Jag, Diana och Ebba skulle ses idag och träna lite sök i Mårtsboskogen så det fick bli till att packa in aussietoken + 3xSaluki i bilen och dra till skogs.

Idag ville jag träna lite tävlingsmässigt för att pröva på. Så figgarna fick gå ut i rutan utan att jag hade en aning om vart dom gömde sig. Och så rullmarkering och påvis på det såklart. Lite läbbigt men Z klarade det galant tycker ja! :)

Efter träningen tog jag ut ligan i bilen en stund så dom fick traska en sväng innan vi begav oss hemåt. Har aldrig haft alla 3 salukis hemma på en gång men det gick väldigt bra faktiskt. Inget stoj och stim utan alla nöjda vovvar gick och la sig att vila medan jag kunde påta lite på tomten.

Efter lite ogräsrensning och annat pill skulle det ut och åkas igen. Hämta 1 stycke sambo i stan som vart och spelat match och så skulle vovvarna långben åka hem. Sen var den dagen typ slut...nu får det bli vila i soffan framför Färjestad - Brynäs.


Sen bjuder vi avslutningsvis på lite bilder från Z:s pilatesträning. Hon blir väldigt snabbt trött av att bara göra några få övningar på bollen så det blir mycket korta träningspass. Bra träning är det nog iaf.



Det är inte lätt att få en Saluki att sitta.....STILL!



Men med lite godis (och en passerande granne) så funkar allt...








Kanske en framtida cirkuskarriär?

onsdag 21 september 2011

Att trottsa John Blund...

Det är långt efter sängdags i det lilla radhusområdet i södra Gävle. "Lilla familjen" är ordentligt sömniga men vänta lite nu...en familjemedlem verkar ha andra planer ist för att sova,,,,



Vill inte sova..vill inte sova ...vill inte sova ...vill inte sova ...vill inte soooooooooooooooova!!!!












söndag 18 september 2011

Utställning a la Högbo


Att träna "stå" är ju dötrist men viktigt om man ska vara fin i ringen!


I tidigare inlägg skrev jag ju att vi skulle ut och testa vingarna när det gäller det här med utställning och idag var vi iväg till Högbos officiella SKK utställning. Dock var det inte vår dag idag..eller rättare sagt, det var inte "rätt" domare för oss. Vi fick nöja oss med ett blå-snöre och sen var vår tid i ringen över. Lite tafflig kritik var det också (det lilla som gick att tyda). Tänk att det ska vara så svårt att skriva LITE fint iaf så andra kan läsa vad det står. Domaren var för övrigt irländare och mitt ordförråd när det gäller engelska utställningstermer är ju inte heller det bästa :S. Hon fick "very good" iaf och det vi fick excellent på var temperament :P. Men de ju inte fy skam det heller :)
För övrigt så var det 6 andra aussies där. Inga jag kände till och jag köpte igen katalog så jag vet inte va dom var ifrån heller :P
Ingen av de tre tikar som var med fick "excellent" så det var ingen BIR final för aussiesarna..bara för hanen att komma in och ta BIR-rosetten. Den andra tiken i vår klass fick en 3:a...så domaren var nog lite hård..( och snål). Vi får hoppas det går bättre i oktober då vi ska ställa på en bruksutställning.

Zelda skötte sig förövrigt galant i ringen och sprang så fint så fint brevid mig. Utställningsexperten a.k.a "svärmor" var där och tittade på oss och tyckte Zelda var superdukigt i ringen också :)

Även om inte domaren hade Z som sin favorit så är hon ju ALLTID den finaste och sötaste i mina ögon :) Och bortskämd som hon är så fick bästa lill-råttan en ny leksak på utställningen och nu har hon just fått en smarrigt ben. Så hon är nog mycket nöjd med dagen ändå! :)

Nu blir det vila från utställning ett par veckor och sedan försöka igen med nya friska tag :)

lördag 17 september 2011

måndag 12 september 2011

Utställnings Champinjon?






Det här med utställning är som rena rama grekiskan för mig! Det är ordförkortningar hit och bedömningskriterier dit. CK, CERT, CACIB, Officiell vs. inofficiell och nationell vs. internationel blir som en härligt överkokt gröt i skallen. Och som att det inte vore nog med titelförståelsen så får man ibland ( för mig) oförstålig bedömning. Jag har ju vart lite dålig med att studera rasens exteriör enligt standard osv. så när det i bedömningen står top-line, stop, vinklar, svansansättning, kors, front osv. fattar man inte riktigt vad dom menar.

Självklart är ju anledningen till min okunskap att jag inte är intresserad så det där med utställning är och kommer förbli på hobbynivå ;)
Men det är klart att jag inser en viss vikt i att ha en exteriör standard på rasen. Vill ju inte att aussien ska börja få trubbnos och taxben ex. Sen HUR noga det måste vara är ju en annan fråga. Personligen så kikade jag ju endast på mental-fakta när jag letade valp. Alltså fakta om hur det stod till i knoppen och tittade inte om det fanns några utställningsmeriter etc. Och sån är jag...gilla eller ogilla. Men jag ville ju jobba med hunden så kanske inte så konstigt att jag ville ha en puppy med arbetslinjer i ( däremot kanske konstigt om man gör tvärtom..letar aussie men vill INTE jobba med den...??).


Aussien är ju ännu en ganska så ny ras i Sverige men tydligt är ju iaf att det redan finns två läger. Ett läger som sätter det här med arbetsmotor i absolut främsta ledet och en som värderar det här med exteriör standard väldigt högt. Konsekvensen som jag tänker, kan ju faktiskt bli att i framtiden så räknas bara det ena eller det andra. För skämt och sido..det finns ganska stora olikheter inom rasen! I de bästa av världar skulle ju rasen bara ha ett läger ..där alla var lika slående överens om såväl lynne och mentalitet som utseende. Men kommer det någonsin bli så? Vet ej!


Vad jag däremot vet att vi iaf ska ta oss ut i ringarna och pröva vingarna ;)
Har ju aldrig ställt på officiell utställning så det ska bli intressant och se vad som sägs. Jag sa ju att jag inte var intresserad men när jag väl är där på utställningen och inser att det faktiskt är vinnare och förlorare så börjar tävlingsnerverna göra sig påminda. Och om det det inte går bra traskar man därifrån och tycker att domnaren har noll koll! Ingen ska komma och säga att min hund inte duger ( el. liknande) Blir lite personligt nästan på ett annat sätt än på bruks/lydnads-tävling. På utställning går ju domaren ändå mycket på tycke och smak när han/hon plockar fram vinnare.

Med hur som helst så är nog anledningen till varför jag tycker att utställning står och faller lite är att jag själv inte får nån utmaning och utveckling av det. Zelda ser ut som hon gör punkt slut och hon gjorde så gott hon kunde ;) Kan ju inte direkt gå hem och fixa hennes utseende efter en misslyckat tävling. Då är det bara att ställa vidare och hoppas att man får nån domare som gillar henne bättre nästa gång.
Och under tiden ...kan en annan inte göra ett smack....

torsdag 8 september 2011

Sökträning med (överrasknings-)skott

I kväll stod sökträning på schemat. I ösregn bar det av till Sandviken där vi mötte upp nyfunna träningskompisen Carolin och hennes Basta. Hade turen att få figge-hjälp av hennes sambo idag. Antar att min Jocke "is upp next" ;)
Egentligen skulle vi tränat med Diana också men tråkigt nog har hon fått problem med sin arm. Det var vid helgens sökträning det gick riktigt snett och en hund som vi inte tränat med tidigare bet Diana, som låg under ett camouflagenät, som dold figge. Verkade först inte vara någon fara med nu är det tydligen en spricka i armen och den är inflammerad och skit. Fyy...så otäckt!! Vart riktitg skärrad när det hände..och speciellt eftersom det var jag som tänkt ligga under nätet :S

Tillbaka till dagens sökträning som bjöd på lite överraskningar. Precis när jag kommit fram till starten och göra mitt första skick hörs en massa skott en bit bort!
Jag tänker .. -Just ja...låg ju en skjutbana på andra sidan vägen när jag körde upp i skogen. Typiskt! Men det finns väl ingen anledning att lägga sig ner och dö för det...vi kör på bara. Ny plats och ny ruta och allt...man kände ju sig inte som en toppenschysst matte direkt :S Som jag skrivit om tidigare så har ju Zelda reagerat lite och inte velat kampa vidare om jag lekt vid skott men idag sökte hon på bra iaf trotts allt pangande! Stod kanske lite extra länge ute hos figgen men inget tecken på att inte vilja gå ut och söka eller så. Hon kom tillbaka med rullen och markerade bra..

Känns jättebra att det funkade trotts "störningen". Tycker faktiskt söket går framåt för oss! Kan ta henne till "väntplatsen" koppla loss, sätta på täcke och halsband med rulle. Därefter lägga ner henne och själv gå till starten för att "spana lite" mot rutans båda hörn. Sedan hämtar jag min VÄLDIGT taggade dam som trotts sin hyper iver kan gå vid min sida tills jag småviskar ett - Sök!
Idag ville jag fokusera på raka fina skick enda ner till hörnen, där figen skulle stå. Gick mindre bra i första skicket med bättre i andra. Det är som att hon med flit fjantar runt lite på första skicket. Förra gången stack hon tex helt galet...lyssnade inte det minsta och började följa mittstigen låååångt bort. Hon sprang minst sagt ihjäl sig innan HON kände för att komma tillbaka. Sååå tröttsamt...men antar att man får se det lite till henns faktiskt låga ålder,,lite oförutsägbar och lite flummig emellanåt :P
Klarade oss utan idotlöprundor idag iaf...så jag är mycket nöjd. Som sagt..ny ruta..en helt ny figge, skott och dessutom lite åska och ösregn. Man måste nog vara nöjd med dagens träningspass. :)


Efter sökträningen vart jag och Carolin stående vid bilarna och hade lite hundträningssnack och det pangade fortfarande lite..jag tänkte att jag tar ut Z lite och ser om hon kanske vill leka lite nu. Hon gjorde det MYCKET bättre än sist vi lekte under skott...inte samma intensitet som vid vanlig träning men det var bättre...följde "trasan" om jag slängde den och hon tog upp den och kom tillbaka med den...
Den verkliga chocken kom när Carolin frågar lite föriktigt " får jag leka lite med henne? Och som dom lekte sen! Så himmla kul att se...Det som stört henne innan var som bortblåst. Zelda bet tag sin trasbäver som om det vore hennes käraste ägodel och var fast besluten om att inte släppa...trotts skott! Hon kunde nästan snurra Z ett varv runt sig i luften utan att hon släppte...
Jag måste nog lära mig slappna av mer när jag leker och göra det HELT förutsättningslöst så som Carolin förmodligen gjorde..hon tänkte inte så mycket utan hon bara lekte..
För jag måste ju erkänna att varje gång vi leker under skott så tänker jag nu för tiden..åh..snälla snälla ta den ..och släpp INTE! Intressant det där med hur känsliga vovvar faktiskt är för hur man är sinnesmässigt. Måste försöka bättre mig och inte tänka så mycket,,,nog lättare sagt än gjort :S
Carolin ska få vara med jämt när vi skotttränar :)
Är iaf glad och det var så roligt för mig att se dom leka så bra..så jag kan ju pusta ut lite och trösta mig med ett: Zelda,,det är inte dig det är fel på ...det är mig!

fredag 2 september 2011

På spåret...



Efter x antal månader kände jag att det var dax att köra lite spår med Zelda. Hanna och Hedda var med i spårskogen och det gick fint för oss båda. Vi hade nog glömt mer än hundarna iaf ;) Dom spårade på som om dom inte gjort annat,,, Så himmla duktiga våra småtjejer! Hedda var så taggad att hon inte var det minsta intresserad av den överkörda tvättbjörnen (Läs pipleksak) som låg i slutet, utan hon spårade glatt vidare...hmm..vi får klura ut hur vi får ´na att förstå att det är slut...

Zelda gick på ganska snabbt första rakan i spåret...sen vart skogen lite snårig (FÖR snårig för att vara ett "lätt" spår) och en klumpig matte a.k.a valross, snubblade och hade sig där bak i linan..:S Efter första svängen gick spåret upp på en liten stenkulle och där tappade hon spåret lite...gick lite runt i cirklar ett tag,..och snabbt gick de...Stor risk för spårline-trassel! Men hon kom till slut på spåret igen och tuffade på ändå till slutet där favvo-grisen låg och väntade. :) Hon var ju duktigt för det var ju som sagt för snårig och för tät skog...jag vill ha mer öppen mark med tallar. Får bli nästa gång.

Nu dags att sova för att tidigt imorrn åka iväg och vara sökfigurant på Skutskärs BK:s tävlingssök :)



Trotts sina olikheter leker dom två jättefint med varandra...











Tänk att en sprallig pansarvagn och en liten ettrig gasell kan vara de bästa av vänner! :)



Söta Hedda



Min lilla duktiga!