En grön jul

Jag har inte gått och blivit vegetarian utan nu syftar jag på vädret vi hade över julen. Det var några fnuttiga -grader på självaste dopparedagen och idag hade vi 8 +grader! Skumt! (?) Och en härlig storm på toppen av det! Lite tråkigt är det väl men skönt att slippa skotta ;P. Julen firades för övrigt i familjens hus i dalarna. Sambon och Z var så klart med och det blev lugnt, mysigt och stillsamt firande med mammsen och pappsen:)

Inte som förr under ens barndom precis när dalahuset var fyllt av tjocka släkten med mormor, morfar, min familj+kusiner och moster och morbror. Det var på den tiden som tomten hittade till vårt hus också ;).

Det har varit väldigt mycket på jobbet på senaste tiden så träningen med Z är det fortfarande lite snålt med. Men även vi måste ju ha semester! Vi går ju kurs nu så träningen blir ju inte helt frånvarande. Imorrn är det träning med kursarna vid köpcentrumet. När vi var på första kurstillfället impade Z på mig redan innan vi ens kommit in i träningslokalen. För att komma upp i träningslokalen måste man gå i en LÅNG och VÄLDIGT brant öppen trappa med sånt där galler som Z annars tycker är lite spoky att gå på. Zelda tyckte det var lite läbbigt tror jag men hon kämpade på och gick hela trappan själv utan hjälp från mig!:)

Efter 2 dar på landstället är Z förövrigt däckad...det tar på krafterna att vara på nya ställen. Hon var dessutom med till mormor och där skötte hon sig exemplariskt Hon blir väl lite piplig när jag försvinner men med mer träning blir det nog bättre.

Lite mer vaktig har hon nog blivit också eller om hon är osäker kanske...alltså inte gentemot andra hundar och så men hon skäller oftare när hon typ hör något utanför dörren eller ser "mystisk" saker på kvällspromenaden etc. Det är väl spökeri kanske...men oj så stor lill pluttan försöker göra sig....heheh...lyckas väl sisådär ;)

Nog för att hon avgudar mig och gör allt för att kunna vara närmast mig men hon har aldrig visat sig vaktig ex när andra hundar kommer och ska hälsa på mig eller så...det är skönt tycker jag för något sådant hade jag ändå inte accepterat. Jag var ju på Z:s dagis här om veckan för det var lite avslutningsfika inför juluppehållet. Jag vart faktiskt glatt överraskad över att det funkade så bra med alla hundar OCH alla hussar och mattar tillsammans. Inget gruff eller morr mot någon för att nån hund kom för nära just deras matte eller liknande. Typ 10-15 vovvar som samsades så duktigt om att hälsa och umgås med dagisgästerna. Me like!
Att dom funkar bra alla hundar på dagis är ju en självklarhet för att få gå på dagiset men när just allas hussar och mattar kommer också så kan det ju bli lite annat...
Z ville visa att hon minsann visste hur man umgicks som folk och var snabb som en vessla att sno första bästa stol kring soffan för att kunna sitta och titta på alla som satt samlade kring glögg och pepparkakor :)

Men hon är ju inte go och snuttig i alla lägen...vilken man inte ska vara heller tycker jag! Lite mer stake har det nog blivit i ná med åldern. Kommer det hundar och stör vår träning kan hon fräsa och morra ifrån och samma gäller om hon välkommnas med aggressiva skall...ja då är det inte slick om nosen och ryggläge som gäller...sist det hände var hon kopplad och den aggressiva hunden var inte det utan vart stoppad av en annan person för att inte komma fram till oss...det var nog första gången jag såg att hon INTE tyckte det var ok att bli tilltalad hur som helst!

Men annars är hon ju hur go o snäll som helst...verkar väldigt lyhörd och försiktig när hon möter nya hundar och människor. Jockes kompis har en Prazsky Krysarik som är en pytte pytte vovve med tändsticksben och när Z träffade den hemma hos oss så var hon så lugn och försiktig. Det var dessutom en valp så Z la sig på rygg och lät valpen klättra, klänga på henne + att den fick bita i hennes öron. Vilken barnvakt alltså!


Över nyår blir det lugnt och vi firar med Jockes familj...och jag hoppas verkligen att Z tar det bra också. Hon har ju blitt mer ljudkänslig men vi får hoppas och se till att nyår blir så lugnt och stillsam som möjligt för henne.


Här kommer lite bilder från ett grönt dalarna!




På språng!




Zelda fyllda 1 1/2 år. Hon får mat!! ..men hon är faktiskt lite dålig att äta :/






Har jag något i mungipan?






Jag är inte bara smart..jag e lång också..


Dagen avslutas med lite "chillin by the fire"

Tävlingar, hundmässa & lydnadskurs

Då var det dax att damma av den här gamla bloggen igen då...om jag har några läsare kvar återstår väl att se ;)
Vi har vart i farten och tävlat igen...men som ni kanske förstår så vart det inga
1:a priser denna säsong för då hade ni fått veta det med EN GÅNG! Vi har vart ute och testat LK 2 tre ggr ( om ja inte minns fel...för enligt mig känns det som 1000 ggr) Då är uppsalatävlingen medräknad.
Sist var vi i ett ridhus för första gången i Z:s liv och det vart ju bara "lite" konstigt tyckte hon. Hon var inte alls med och hade jättedålig fokus mellan momenten. Ingen vidare känsla alls...:S Dom gånger vi tävlat ute gick det bättre. Hon får rätt fina poäng med det som skiter sig för oss är platsliggningen. Jag MÅSTE lägga mer fokus på stadgaträning och trygghetsträning i momentet men tänker alltid lik förbaskat att .." jo men sist vi tränade gick de ju kanon". Fast nu räcker det med tävlingar tills dess att plasten är bra mycket säkrare. På tävlingarna har ju Z högre poäng eller likanade som alla andra med det som skiljer är att alla andras hundar ligger som ljus....är ju så himla mycket poäng som går bort om inte plasten sitter. Nog tjabblat om den där tråkiga platsen!

Vi tränar på och har kul annars ...oftast blir det i kylan och i mörkret på kvällprommisen men det är alltid nått :)
Har börjar löpträna med Z också och det går fint. Direkt när vi är klara och jag håller på att nästan avlida av trötthet så börjar Zelda pipa och tjuta att hon vill springa MER! Puh* nog för att jag skulle behöva det men...
Framför allt är det skönt att man själv får komma ut och röra på fläsket. Det blir ju lite si och så med träningen denna årstid och det är jag säkert inte ensam om...
Tycker ändå Z klarar det rätt så bra, att inte få så mycket träning alltså. Fast personligen mår jag själv mycket bättre när hon efter ett lydnadspass ligger och snusar tungt i sitt favvohörn än när hon gör det av ren uttråkning :S
Lill-pluttan är iaf alltid lika glad och trevlig vad som än är på G. Hon har nog inte blivit så där unghundsdryg ännu tror jag ...för jag tycker hon är väldigt lyhörd och lydig. Det som fortfarande måste läggas krut på är väl det här med passiviteten. Få slut på allt gnäll och pip och fixa till så lugnet kommer fortare. En tuff utmaning för en (jag) som kanske ibland har varit för aktiv!
Nått löp har hon förresten inte bjussat på ännu heller...

I helgen bjöds det på hundmässa för hela slanten med Hanna :) Två färska med ack så trogna hundnördar gjorde följe och umgicks en heldag på mässan i Älvsjö som bjöd på allt från freestyleuppvisningar, rastorg, och lydnadstävlingar till galen shopping till vovvarna! Ni kanske tycker att jag blir tjatig med mitt uttryck "hundnörd" men när man varit på en ren hundmässa mellan 10:00 och 16:00 och på vägen hem känner att man inte fått nog utan bara vill tillbaka imorrn igen...ja då kan man inte vara annat än en nörd ;)
Lill-råttan fick iaf en ny mjukare springsele, en apportbock, en effektiv karda, leksaker och så godis såklart. Både jag och Hanna vart nog lite förbryllade när vi såg allt mysko man faktiskt kan köpa till sin bästa vän som godis. Det skummaste var nog ändå dom halva djurpenisarna man kunde köpa (!) EEuuuuwwwww...det vart mycket annat godis men INTE det! Kändes inte najs att ha Z snuttandes på nått sånt i vår soffa...eller ännu mindre ..hitta den gömd under ens kudde!

Jag skrev ju tidigare om våra problem med platsliggningen och det känns inte som att jag kommer vidare ensam. Hade turen att komma med på en lydnadskurs som duktiga Anna Hilding håller i.
Vi kör igång kursen redan på onsdag och jag är verkligen redo att backa bra många steg för att hitta lösningen till att lyckas. För det är ju självklart att jag haft skygglappar på och alldeles för bråttom inte sett vad som hänt. Och inte "lyssnat" på Zelda och vad hon behöver. Ska bli så kul med lite kurs för att peppas igång!


En tidig julklapp till mig själv blev denna varma, funktionella jackan. Me like!

Man ska värna om dom man har,,,,

därför känner jag mig lite dum nu när jag faktiskt har lämnat er bloggläsare i sticket VÄLDIGT länge :( Det är mitt dåliga samvete som skriver det här inlägget :P Mycket pga påtryckningar (känn dig träffad Johanna ;)..) som jag nu fått tummen ur *****!

Så vad har då hänt sen sist?

Visst har vi "snubblat" över ett X antal appeltävlingar under hösten...med delad framgång :P Nu har vi lagt planen att klara appellen på is för iår. För det är inga fler tävlingar och Z har ju inte gjort MH ännu så det blir till att vänta till vår´n. 4 appellstarter har vi med oss i ryggsäcken och 3 av dom är i spår. Spåradet är ju inte alls befäst och vi tränar det ganska lite så jag har ju mig själv att skylla att vi inte klarat det helt utan slarv och fel.

Fösta tävlingen nollade hon spåret så då var det ju kört...hon plockade endast slutpinnen men en besviken (och dum) matte svalde stoltheten och körde lydnaden ändå men utfallet vart inte så bra. Min känsla var inge bra och då blir ju självklart Z´s känsla påverkad:S. På platsen åt hon GRÄS i 2,5 min, därefter reser hon sig och nosar sig iväg!

Tävling nr 2 missar hon en pinne men spårar annars bra ( 8p). Lydnaden gjorde hon också helt ok men där faller vi på hoppet som vi nollar då hon hoppar direkt! Galet nära var vi den gången!! Hade vi så fått en 5:a på hoppet hade vi fått uppflytt! Gulliga Hanna med bästis Hedda var med och hejjade på oss hela den dagen! Tack för ert stöd!

Tävling nr 3 spårar hon skitfint och plockar båda småpinnarna men vid sista vinkeln tappar hon bort sig helt. Matte är orutinerad och tappar också bort sig. Alla pinnar tar vi men mycket poängavdrag för tappning av vinkeln. Lydnaden gick bra även här, utom platsen där hon ställer och sen sätter sig. Vad som är drygast är att lydnaden var så pass bra för övrigt att vi hade fått uppflytt om bara matte hade tagit ett DK på läggande under gång....ja vänder mig lite om och tror hon lägger sig men det gör hon inte riktigt utan böjer bara lite på framtassarna sedan står hon hela mom. Hade ja bara sagt ligg igen hade hon ju lagt sig och då hade vi klarat uppflytt!

Så visst känns det lite tröstlöst ibland...men så är det ju med den här sporten :) Tävlingsnerverna har fått träning i höst iaf!

Idag var vi nere i Uppsala och debuterade i LK II. Också lite av en chansning. Platsliggningen hade vi tränat alldeles för lite på men jag är som sagt nöjd iaf. Hon reste sig dock och satte sig sedan..men hellre det än at hon gick iväg. 15 p saknades där för ett 1:a pris. Ställadet under inkallning var inge vidare heller men där kan det vara värt att nästa gång ev. ta ett DK(visa stanna med handen). Rutan fick hon en
9:a på och då vart matte sååå stolt! Zelda var väl lite okoncentrerad mellan varven och mellan några mom smet hon iväg och åt det sågspånsliknande markeringarna som låg utspridda på plan..:S *Suck...är man spattig i colan så är man....

Kul var det iaf att köra lydnad igen och GUD vilken tidskillnad mot brukset. Den här tävlingen var ju över på ett ögonblick om man jämför med en brukstävling som verkligen tar HELA dagen!

Ett speciellt tack också till världens bästa Jocke som följer med och hejjer på oss genom alla dessa dessa tävlingar. Det har blivit många långa dagar och en del sura miner från min sida (tänker på västeråstävlingen) och då är det inte alltid så kul att vara medressenär kan ja lova! Tack älskling för att du ställer upp för din totala hundnörd till flickvän! (Fast ja vet ju att du är lite intresserad också..i smyyyyg ;)

Lite mer vardaglig uppdatering då: Zelda a.k.a. Z är fortfarande liten och nätt, pigg som en ärta och snabb som en vessla! Inget löp ännu men nått verkar ändå vara på g..om man frågar "killarna". Hon går ju på dagis heltid nu för tiden och det funkar jättebra. Veckorna bokstavligt talat flyger ju fram och man försöker hinna med och träna så mycket det går. Julen lär ju vara här innan man vet ordet av..och det blir ju inte mindre stressigt då:S Iår slipper vi nog uppätna tomtar iaf och kanske kan ja tjata till mig en liten julgran också nu när man inte har en galen valp i hemmet :)


Men vi kan väl tävla nästa helg igen....snäääällllla????



"Ensambarn" får möblera om bland kuddarna och får alltid ha bästa platsen i soffan!

Zelda hoppas att det inte tar allt för långt tid tills nästa inlägg...men för den här gången säger vi god natt och sov så gott!


Släck lyset då!!

Vänder kappan efter vinden

Jag ska nog inte ha barn "när jag blir stor". Jag har ju verkligen blivit bekväm med det här med hundar! Dom ifrågarsätter aldrig nått, är alltid (åtminstonne min) på G och är med på ALLT som JAG vill hitta på. Klagar gör dom inte heller...om jag nu klantat mig och gjort fel i träningsupplägg, inlärning etc. Lika glad med vifftande svans änndå. "Hakuna matata" liksom...

Vi har ju vart väldigt duktiga med sökträningen ett tag nu. Haft riktigt bra flyt och gjorde ganska snabba framsteg. Det är på gott och ont det här med snabb framgång ;) När man minst anar det ( på tävling!) så kommer stupet och man faller ner! nää..då. Så illa är det väl inte,,,men jag har liksom inget tålamod..jag vill inte vänta på att en sak ska ligga och gro och nötas i flera år. När jag kände att LK 1:an satt någolunda så var vi ute och testade liksom. Det var skoj även om vi inte fick godkänt...att få testa på. Se hur hunden reagerar och se hur man ligger till. Även bra för mina nerver att vara ute och tävla :)

Det här med tävling har jag ju blivit så taggat på! Tycker ju det är sjukt kul! Trotts att man blir besviken när det går skit. Men så fort man är hemma och surat klart...då är man ju redan igång och letar ny tävling. Lite sjukt kanske men,,,,

Nu är jag inkörd på spår ist..var ju JÄTTELÄNGE sedan vi spårade och har allvarligt talat inte själv tyckt det varit speciellt spännande. Om man jämför med söket. Dessvärre så växer inte appellsöktävlingar på träd..och efter vår senaste appelltävling vart jag inte tillräckligt avskräckt, snarare tvärtom :P

Kanske blir spår något vi fortsätter med iaf för hon tycker det är sjukt kul! Hon ska alltid "spåra" på väg från bilen också fram till spåret fastän jag håller i selet och inte satt på det ännu ;)
Hon spårar bra också. Klart hon flänger en del...snurrar vid vinklar osv. men det är ju orutin. Hon plockar duktigt alla pinnar och apporterar dom. Jag har även börjat hålla linan där man SKA hålla den och jag borde verkligen gå kurs i att "att hålla spårlinan korrekt".

Idag var vi faktiskt iväg till klubben och körde spår och lydnad. Vi tränade med Hanna & Hedda. Hedda har tyvärr inte rikigt hajjat det här med att klubben är rolig matte o hundtid TILLSAMMANS! Lilla fiskmåsen Z är fortfarande väldigt intressant för Hedda som hemskt gärna vill busa och leka. Dessvärre har dom ju gjort det sen dom var valpar..träffades första gången när Hedda bara var några månader ( 1 år i nov). Nu har vi dock bestämmt att dom inte ska få busa varje gång dom ses och inte i samband med träning. Inte lätt för dom att fatta när det är lek/inte lek.
Men vi tränar vidare...
Zelda är ju väldigt van vid att vara på klubben..så hon vet ju vad vi ska göra när vi är där. Hon verkar mest bli lite störd av att Hedda ibland kommer älgandes i full kareta när vi tränar. Vet ju själv när Z var väldigt oförutsägbar och bara kunde sticka ibland på träningen. Hon kom glatt tillbaka..för att sedan lipa åt mig och springa iväg igen. Vilken härlig tid det var så säg ;)



Håll nu utkik på bloggen...för man vet ju inte om vi "råkar" snubbla över en appelltävling inom en snar framtid ;)


Nope..vi tränar inte trix..hon vilar så här ibland.


P.s Om älsklingen Jocke eller lilla mamma skulle råka läsa detta så kan jag lugna er...visst blir det väl barn en dag..men jag lär ju bli mindre bekväm av mig först och inte vända kappan efter vinden hela tiden ;)

På´t igen bara ,,,,

Och så har hon som inte är så förtjust i hundutställning vart i farten igen...
Till skillnad från förra gången var det nu dags för officiell utställning som endast är för "riktiga hundar" dvs bruksraser ;P ( Bruksutställlning på Gävle BK)
Och tro det eller ej men denna gång gick det bättre. Det var tolv tikar sammanlagt. Zelda var den enda tiken i unghundsklassen och hon fick "Exellent" men gick tyvärr inte vidare med CK. Men jag är jättenöjd iaf. Hon är ju ännu väldigt "ung" och "tunn" i kroppen och hennes rörelser är tydligen lite för nätta och trippiga fortfarande. Det bådar ju iaf gott för framtiden om hon får några excellent nu. Dock vet ja inte om jag kommer ta mig tiden och pengarna och ställa henne på ett tag nu. Inte medan hon är så "tunn", känns inte som hon har chans att få CK då iaf. Hon behöver "kötta" på sig lite först...sen så...ska vi nog våga oss ut och "jaga" igen ;) Hon var som vanligt jätteduktig i ringen och stod så fint och stilla. Domaren som ju verkade gilla Z var trevlig och pratsam då han var framme för att klämma och känna på henne. Han sa ju att hon var fin men för "tunn" för att ge CK. Så han sa att han måste stanna vid ett "excellent". Han lär iaf kunna rasen mycket bra då han även gjorde exteriörbedömmningar på plast innnan utställningen körde igång. Lilla halvsyrran Viva och träningskompisen Keex var bla där för att beskrivas.

Trotts att vår tid i "rampljuset" var över ganska fort vart det en heldag iaf :)
Ville vara kvar och kika på Z:s Boxer-bästis Hedda som skulle in i ringen efter aussisarna. Sen väntade vi ytterligare på att en vän till Hanna skulle ställa sin mopsvalp i inofficiella :) Är man hundnörd så är man!


Så här löd kritiken:

Tik med fina proportioner, välformat huvud med bra könsprägel, tänder och bett bra, utmärkt topline,tillräckliga vinklar fram och välvinklad bak, ganska bra ben och tassar, behöver utvecklas mer i bröst o förbröst, fritt steg med tillräckligt drive, mycket bra pälskvalitet, ej i bästa päls, öppen trevlig, välvisad

Zelda har packat ryggsäcken inför en heldag!



"Uppvärmning"



Domare Sonny Ström tar sig en titt på Z










Snygga Ruben gjorde utställningsdebut i ring 3 som var inofficiell och för övrig raser


Hedda blev mycket välvisad av matte Hanna










Kan du inte tappa en liten pytte pyttebit bara ,,,pleeeease!


Fina Hedda


Bästa tjejerna

Skiiiiiiiiit-Tävling!

Surpuppan i mig har så här ca två dagar efter tävlingen krupit ur mig och jag kan blogga om vår appelldebut ( även om ja kanske helst hade låtit bli ;P) Trotts att det suger så handlar ju faktiskt hunderiet om att också misslyckas, lära sig av det och jobba vidare. Så en hel del kvar för oss kanske ;)
Vi har iaf debuterat i appelsök i helgen i Västerås. Dom hade lite skumt upplägg för lydnad, budföring och plats gjordes först..sen vart det en LÅÅÅÅÅÅÅÅNG väntan till söket. Hade hellre velat ha det klart först eftersom det krävs minst 49 p för uppflytt. Hade söket strulat även då hade man ju kunnat bryta. Därför tyckte man ju det var extra nedrigt när man väntat så länge på det sista och så skiter det sig! Lydnaden gick faktiskt bra även om känslan inte var helt 100%:ig. Men med nytt ställe, nytt folk, massa hundar så skötte sig Z jättebra på planen. Trotts att alla mom inte satt helt i ryggraden så nollade inte ett enda! :)
På platliggningen verkade det som alla hundar ätit fågelfrö för dom pep och gnydde och krånglade runt på marken i ett kör...men sånt får man ju räkna med i appellen :/ En Schäfer brevid Z började t.o.m småskälla...
Efter lydnaden fanns som sagt lite hopp kvar om att vi kunde lyckas. Men så kom den där låååååååånga väntan..det var svårt att hålla lågan vid liv om man säger så..:S

För jag kan nästan offra min högra hand på att det var mitt beteende som fick Z att undra vad sjutton vi håll på med där i skogen????

Förberedelserna gick ju så bra..kunde lugnt knäppa på SBK-täcket, lägga Zelda och gå och titta på rutan i "lugn och ro". Första skicket gick strålande! Det här ror vi hem tänkte jag! Klockren markering..stannar lagom länge ute hos figgen...kommer till mig...och jag gör klart för påvis. Figgen tas snyggt tillbaka till stigen. Dax för nästa skick...hon går ut fint i andra hörnet och jag hör att hon slår framåt i rutan. Förövrigt var det inte speciellt öppen terräng...som det SKA VARA i appellen!Så Zelda var helt utan synhåll en litet tag. Hon kommer tillbaka längre fram i rutan och har markerat....Yes tänker jag! Men så plötsligt kommer hon av sig....springer förbi mig och fram till folket på stigen...släpper markeringen och kommer in och sätter sig. Magkänslan vill skicka om för att få riktig markering och just när jag ska skicka igen säger domaren " ska du inte visa för påvis"? Njoo..jag blir lite fundersam och osäker men kopplar på och säger "visa". Zelda har ju vid det här laget glömt helt var figgen är så hon "låtsas visar oss" ut i skogen....det syns...! Ingen figge hittat så vi går tillbaka till stigen och hon skickas om....nu stannar hon 10m ut och blindar!!! Det har hon aldrig gjort förr...så jag blir verkligen osäker på vad jag ska göra nu! Dessvärre så blir man ju inte godkänd om hunden blindmarkerar 2 ggr så där var det sluttävlat för oss. Skiiiiiiiiiiiiiit!!!! va sur ja vart! så himla nedrigt...när det gått så himla bra på träningen...vi har ju kört mycket svårare skick än det här tänker jag! Hon kan ju det här! Ja..ja...nyttigt för en annan att testa på tävling i sök iaf. Man visste ju faktiskt knappt ut eller in där i rutan o vad man fick o inte fick :S.

(Observera att detta inlägg inte hade sett ut så här om jag skrivit det direkt efter tävlingen...Man får låta det gå några dar så malandet i huvudet har läggt sig "vad sjutton var det som gick fel...vi är ju sämst...kommer aldrig bli nått bra tävlingsekepage av oss..osv" ..)

Vi tränar på nu och får se om vi hinner tävla nått mer innan vintern/löp. Annars blir det till att träna in 2:an hela vintern :) Yiipppi!

Salukivakt och Pilates

Idag har jag haft en sk. "hundlördag". Började dagen med att åka till skogen och låta Z "springa av sig" lite med "svärmors" Salukis. De tre Salukidamerna fick sedan följa med hem eftersom Jockes päron skulle till Uppsala och titta på hans innebandymatch.
Jag, Diana och Ebba skulle ses idag och träna lite sök i Mårtsboskogen så det fick bli till att packa in aussietoken + 3xSaluki i bilen och dra till skogs.

Idag ville jag träna lite tävlingsmässigt för att pröva på. Så figgarna fick gå ut i rutan utan att jag hade en aning om vart dom gömde sig. Och så rullmarkering och påvis på det såklart. Lite läbbigt men Z klarade det galant tycker ja! :)

Efter träningen tog jag ut ligan i bilen en stund så dom fick traska en sväng innan vi begav oss hemåt. Har aldrig haft alla 3 salukis hemma på en gång men det gick väldigt bra faktiskt. Inget stoj och stim utan alla nöjda vovvar gick och la sig att vila medan jag kunde påta lite på tomten.

Efter lite ogräsrensning och annat pill skulle det ut och åkas igen. Hämta 1 stycke sambo i stan som vart och spelat match och så skulle vovvarna långben åka hem. Sen var den dagen typ slut...nu får det bli vila i soffan framför Färjestad - Brynäs.


Sen bjuder vi avslutningsvis på lite bilder från Z:s pilatesträning. Hon blir väldigt snabbt trött av att bara göra några få övningar på bollen så det blir mycket korta träningspass. Bra träning är det nog iaf.



Det är inte lätt att få en Saluki att sitta.....STILL!



Men med lite godis (och en passerande granne) så funkar allt...








Kanske en framtida cirkuskarriär?

Att trottsa John Blund...

Det är långt efter sängdags i det lilla radhusområdet i södra Gävle. "Lilla familjen" är ordentligt sömniga men vänta lite nu...en familjemedlem verkar ha andra planer ist för att sova,,,,



Vill inte sova..vill inte sova ...vill inte sova ...vill inte sova ...vill inte soooooooooooooooova!!!!

Utställning a la Högbo

Att träna "stå" är ju dötrist men viktigt om man ska vara fin i ringen!


I tidigare inlägg skrev jag ju att vi skulle ut och testa vingarna när det gäller det här med utställning och idag var vi iväg till Högbos officiella SKK utställning. Dock var det inte vår dag idag..eller rättare sagt, det var inte "rätt" domare för oss. Vi fick nöja oss med ett blå-snöre och sen var vår tid i ringen över. Lite tafflig kritik var det också (det lilla som gick att tyda). Tänk att det ska vara så svårt att skriva LITE fint iaf så andra kan läsa vad det står. Domaren var för övrigt irländare och mitt ordförråd när det gäller engelska utställningstermer är ju inte heller det bästa :S. Hon fick "very good" iaf och det vi fick excellent på var temperament :P. Men de ju inte fy skam det heller :)
För övrigt så var det 6 andra aussies där. Inga jag kände till och jag köpte igen katalog så jag vet inte va dom var ifrån heller :P
Ingen av de tre tikar som var med fick "excellent" så det var ingen BIR final för aussiesarna..bara för hanen att komma in och ta BIR-rosetten. Den andra tiken i vår klass fick en 3:a...så domaren var nog lite hård..( och snål). Vi får hoppas det går bättre i oktober då vi ska ställa på en bruksutställning.

Zelda skötte sig förövrigt galant i ringen och sprang så fint så fint brevid mig. Utställningsexperten a.k.a "svärmor" var där och tittade på oss och tyckte Zelda var superdukigt i ringen också :)

Även om inte domaren hade Z som sin favorit så är hon ju ALLTID den finaste och sötaste i mina ögon :) Och bortskämd som hon är så fick bästa lill-råttan en ny leksak på utställningen och nu har hon just fått en smarrigt ben. Så hon är nog mycket nöjd med dagen ändå! :)

Nu blir det vila från utställning ett par veckor och sedan försöka igen med nya friska tag :)

Hundar som ÄLSKAR att springa

Är tungan på sned är man trött

Utställnings Champinjon?

Det här med utställning är som rena rama grekiskan för mig! Det är ordförkortningar hit och bedömningskriterier dit. CK, CERT, CACIB, Officiell vs. inofficiell och nationell vs. internationel blir som en härligt överkokt gröt i skallen. Och som att det inte vore nog med titelförståelsen så får man ibland ( för mig) oförstålig bedömning. Jag har ju vart lite dålig med att studera rasens exteriör enligt standard osv. så när det i bedömningen står top-line, stop, vinklar, svansansättning, kors, front osv. fattar man inte riktigt vad dom menar.

Självklart är ju anledningen till min okunskap att jag inte är intresserad så det där med utställning är och kommer förbli på hobbynivå ;)
Men det är klart att jag inser en viss vikt i att ha en exteriör standard på rasen. Vill ju inte att aussien ska börja få trubbnos och taxben ex. Sen HUR noga det måste vara är ju en annan fråga. Personligen så kikade jag ju endast på mental-fakta när jag letade valp. Alltså fakta om hur det stod till i knoppen och tittade inte om det fanns några utställningsmeriter etc. Och sån är jag...gilla eller ogilla. Men jag ville ju jobba med hunden så kanske inte så konstigt att jag ville ha en puppy med arbetslinjer i ( däremot kanske konstigt om man gör tvärtom..letar aussie men vill INTE jobba med den...??).


Aussien är ju ännu en ganska så ny ras i Sverige men tydligt är ju iaf att det redan finns två läger. Ett läger som sätter det här med arbetsmotor i absolut främsta ledet och en som värderar det här med exteriör standard väldigt högt. Konsekvensen som jag tänker, kan ju faktiskt bli att i framtiden så räknas bara det ena eller det andra. För skämt och sido..det finns ganska stora olikheter inom rasen! I de bästa av världar skulle ju rasen bara ha ett läger ..där alla var lika slående överens om såväl lynne och mentalitet som utseende. Men kommer det någonsin bli så? Vet ej!


Vad jag däremot vet att vi iaf ska ta oss ut i ringarna och pröva vingarna ;)
Har ju aldrig ställt på officiell utställning så det ska bli intressant och se vad som sägs. Jag sa ju att jag inte var intresserad men när jag väl är där på utställningen och inser att det faktiskt är vinnare och förlorare så börjar tävlingsnerverna göra sig påminda. Och om det det inte går bra traskar man därifrån och tycker att domnaren har noll koll! Ingen ska komma och säga att min hund inte duger ( el. liknande) Blir lite personligt nästan på ett annat sätt än på bruks/lydnads-tävling. På utställning går ju domaren ändå mycket på tycke och smak när han/hon plockar fram vinnare.

Med hur som helst så är nog anledningen till varför jag tycker att utställning står och faller lite är att jag själv inte får nån utmaning och utveckling av det. Zelda ser ut som hon gör punkt slut och hon gjorde så gott hon kunde ;) Kan ju inte direkt gå hem och fixa hennes utseende efter en misslyckat tävling. Då är det bara att ställa vidare och hoppas att man får nån domare som gillar henne bättre nästa gång.
Och under tiden ...kan en annan inte göra ett smack....

Sökträning med (överrasknings-)skott

I kväll stod sökträning på schemat. I ösregn bar det av till Sandviken där vi mötte upp nyfunna träningskompisen Carolin och hennes Basta. Hade turen att få figge-hjälp av hennes sambo idag. Antar att min Jocke "is upp next" ;)
Egentligen skulle vi tränat med Diana också men tråkigt nog har hon fått problem med sin arm. Det var vid helgens sökträning det gick riktigt snett och en hund som vi inte tränat med tidigare bet Diana, som låg under ett camouflagenät, som dold figge. Verkade först inte vara någon fara med nu är det tydligen en spricka i armen och den är inflammerad och skit. Fyy...så otäckt!! Vart riktitg skärrad när det hände..och speciellt eftersom det var jag som tänkt ligga under nätet :S

Tillbaka till dagens sökträning som bjöd på lite överraskningar. Precis när jag kommit fram till starten och göra mitt första skick hörs en massa skott en bit bort!
Jag tänker .. -Just ja...låg ju en skjutbana på andra sidan vägen när jag körde upp i skogen. Typiskt! Men det finns väl ingen anledning att lägga sig ner och dö för det...vi kör på bara. Ny plats och ny ruta och allt...man kände ju sig inte som en toppenschysst matte direkt :S Som jag skrivit om tidigare så har ju Zelda reagerat lite och inte velat kampa vidare om jag lekt vid skott men idag sökte hon på bra iaf trotts allt pangande! Stod kanske lite extra länge ute hos figgen men inget tecken på att inte vilja gå ut och söka eller så. Hon kom tillbaka med rullen och markerade bra..

Känns jättebra att det funkade trotts "störningen". Tycker faktiskt söket går framåt för oss! Kan ta henne till "väntplatsen" koppla loss, sätta på täcke och halsband med rulle. Därefter lägga ner henne och själv gå till starten för att "spana lite" mot rutans båda hörn. Sedan hämtar jag min VÄLDIGT taggade dam som trotts sin hyper iver kan gå vid min sida tills jag småviskar ett - Sök!
Idag ville jag fokusera på raka fina skick enda ner till hörnen, där figen skulle stå. Gick mindre bra i första skicket med bättre i andra. Det är som att hon med flit fjantar runt lite på första skicket. Förra gången stack hon tex helt galet...lyssnade inte det minsta och började följa mittstigen låååångt bort. Hon sprang minst sagt ihjäl sig innan HON kände för att komma tillbaka. Sååå tröttsamt...men antar att man får se det lite till henns faktiskt låga ålder,,lite oförutsägbar och lite flummig emellanåt :P
Klarade oss utan idotlöprundor idag iaf...så jag är mycket nöjd. Som sagt..ny ruta..en helt ny figge, skott och dessutom lite åska och ösregn. Man måste nog vara nöjd med dagens träningspass. :)


Efter sökträningen vart jag och Carolin stående vid bilarna och hade lite hundträningssnack och det pangade fortfarande lite..jag tänkte att jag tar ut Z lite och ser om hon kanske vill leka lite nu. Hon gjorde det MYCKET bättre än sist vi lekte under skott...inte samma intensitet som vid vanlig träning men det var bättre...följde "trasan" om jag slängde den och hon tog upp den och kom tillbaka med den...
Den verkliga chocken kom när Carolin frågar lite föriktigt " får jag leka lite med henne? Och som dom lekte sen! Så himmla kul att se...Det som stört henne innan var som bortblåst. Zelda bet tag sin trasbäver som om det vore hennes käraste ägodel och var fast besluten om att inte släppa...trotts skott! Hon kunde nästan snurra Z ett varv runt sig i luften utan att hon släppte...
Jag måste nog lära mig slappna av mer när jag leker och göra det HELT förutsättningslöst så som Carolin förmodligen gjorde..hon tänkte inte så mycket utan hon bara lekte..
För jag måste ju erkänna att varje gång vi leker under skott så tänker jag nu för tiden..åh..snälla snälla ta den ..och släpp INTE! Intressant det där med hur känsliga vovvar faktiskt är för hur man är sinnesmässigt. Måste försöka bättre mig och inte tänka så mycket,,,nog lättare sagt än gjort :S
Carolin ska få vara med jämt när vi skotttränar :)
Är iaf glad och det var så roligt för mig att se dom leka så bra..så jag kan ju pusta ut lite och trösta mig med ett: Zelda,,det är inte dig det är fel på ...det är mig!

På spåret...

Efter x antal månader kände jag att det var dax att köra lite spår med Zelda. Hanna och Hedda var med i spårskogen och det gick fint för oss båda. Vi hade nog glömt mer än hundarna iaf ;) Dom spårade på som om dom inte gjort annat,,, Så himmla duktiga våra småtjejer! Hedda var så taggad att hon inte var det minsta intresserad av den överkörda tvättbjörnen (Läs pipleksak) som låg i slutet, utan hon spårade glatt vidare...hmm..vi får klura ut hur vi får ´na att förstå att det är slut...

Zelda gick på ganska snabbt första rakan i spåret...sen vart skogen lite snårig (FÖR snårig för att vara ett "lätt" spår) och en klumpig matte a.k.a valross, snubblade och hade sig där bak i linan..:S Efter första svängen gick spåret upp på en liten stenkulle och där tappade hon spåret lite...gick lite runt i cirklar ett tag,..och snabbt gick de...Stor risk för spårline-trassel! Men hon kom till slut på spåret igen och tuffade på ändå till slutet där favvo-grisen låg och väntade. :) Hon var ju duktigt för det var ju som sagt för snårig och för tät skog...jag vill ha mer öppen mark med tallar. Får bli nästa gång.

Nu dags att sova för att tidigt imorrn åka iväg och vara sökfigurant på Skutskärs BK:s tävlingssök :)



Trotts sina olikheter leker dom två jättefint med varandra...











Tänk att en sprallig pansarvagn och en liten ettrig gasell kan vara de bästa av vänner! :)



Söta Hedda



Min lilla duktiga!

Appelldebut på låtsas

På tisdagskvällen var det träningstävling på klubben och jag bestämde lite impulsartat att jag och Z skulle pröva vingarna i appelllydnaden. Vi har inte alls tränat mycket på appellmomenteten men ja tänkte att det är ju inte så långt ifrån LK1 mom. trotts allt. Vi hade tex aldrig provat hoppa över hindret på rätta höjden
(65cm) så där slog hon i lite. Budföring har vi gjort pyttelite men där skötte hon sig galant iaf. :) 8,5 fick vi på det..pga att hon kom av sig lite och såg folk på sidan och sprang lite i en båge ist för rakt fram till mig. Framförgåendet gick jättebra ...hon gick rakt och fint trotts att vi haft problem med det tidigare. Tyvärr fick vi noll iaf för hon stannade och luktade på en svamp och jag upprepade inte kommandot så jag kom före henne vid ett tillfälle..då blir det 0. :S Annars låg vi på 8:or -9,5:or så det var inte så tokigt för att vara första gången vi kör ett helt appelprogram. Nu vart man ju så där grymt sugen på och tävla igen!! Ja vill ...ja vill..ja vill...!!!


Sen har vi hunnit med lite hundmötesträning i Boulognerparken i Gävle. Anna Hilding som jag gått kurs för tidigare samlar ibland gamla/nya kursare som träffas och tränar på hundmöten i stadsparken. Jättenyttig träning faktisk men vi har inte vart där på jättelänge. Man går en slinga och ena gänget går medsols medan andra går motsols. Vill man så stannar man och pratar lite och kanske tränar på att hunden förblir passiv utan stretande till den andra hunden. Jag känner att Z, trotts lite beteendeförändringar, är följsam och jag har kontroll på henne om jag är på allerten och steget före. Jag bestämde att ha henne lös under vår promenad där vi skulle möta massa hundar. Det gick hur bra som helst! Hon gick lugnt vid min sida utan att ja behövde tjata och när vi passerat den andra hunden fick hon "fri" kommando. Känns jättebra att hon faktiskt inte har så himla mycket sug till andra hundar längre. Hon är ju helst klart nyfiken men som sagt, är man steget före hela tiden så går det fin fint. :) Tänk att mitt galna yrväder börjar bli hund..Missförstå mig rätt...jag förväntar mig inte att hon någonsin ska bli riktig hund utan förbli en aussie :D

Efter jobbet åkte jag, jocke och Z till skogs för att "gräva guld". Vi fick ihop en liten påse. Tyckte vi att vi fick motion i skogen så fick Zelda 100 gånger mer motion än så....Eftersom jag och jocke inte direkt gick och höll varandra i handen utan höll ganska bra avstånd på varsinn sida om stigen och letade runt fick vallhunden Z ett fasligt sjå att hålla koll på oss båda. Vart som ett riktigt system-sökpass för henne ;)



I´m a Gold digga!

Chappe-vakt och liten "blå" med identitetsstörning

Det har blivit hög tid för lite uppdateringar om vad som händer här i de södra delarna av Gefle. Ja..om sanningen ska fram så händer det nog inte så mycket. Vi tränar på och jobbet har ju sparkat igång så man hinner ju inte träna så flitigt som man gjort i somras.

Den här veckan har vi haft en liten blandis hos oss vi namn Chapplin. Jockes systers hund. Det är lite av varje i honom tror ja..Pappillon, Powder puff o nått mer om ja inte är helt ute o cyklar. Han är himla söt och lättsam och jag har ju inte så mycket erfarenhet av småhundar. Men faktum är att jag faktiskt kan förstå lite varför små vovvar ofta kommer undan med att vara dryga,bjäbbiga o hoppiga. Det märks ju liksom inte ..och sen är dom ju så himla söta o små o puttinuttiga o ...ja..ni hör ju varför ja INTE ska ha en liten hund ;) I början tyckte han nog att Z var lite för mycket "in his face" men nu funkar det toppen.

I lördags var vi ute i skogen 1,5 timme och ryggsäcken var packad för att köra lite uppletade efter vägen. Det gick bättre än väntat med tanke på att det var ett bra tag sen vi körde sist. Hon är jätteduktig och letar vidare trotts att hon är ganska slut vid 4-5 prylen som ska hittas. Jag vallar dock en lite smalare ruta än 50 m för att få till bra teknik innan vi kör på hel ruta. Men 50 djup är den iaf.

I söndags vart det sökträning med alltid lika träningsglada Diana och Carolin från Sandviken. Gick hyfsat tycker ja men lite för flängigt för min smak totts att hon hittade det hon skulle. Jag har ju köpt rulle som sitter i halsbandet och jag varierar lite med att köra markering + påvis och direkt belöning. Det tar lite tid för´na att ta rullen ute hos figgen men det gör inte så mycket ,,,hellre det nästan än att hon blindmarkerar. Helt ny figge idag också då vi inte tränat med Carolin förrut och det gick toppen!
Var ju figge åt hennes Malle också som verkligen var en jättetrevlig och fin hund. Men vilken kraft och styrka dom har! Hon tränas i skydd också och man ville verkligen inte ha handen på fel ställe när man belönade med snörbollen! :P

Zelda är lite upp och ner nu för tiden och är nästan lite små harig för sånt som inte bekommit henne tidigare. Ibland lyssnar hon inte allls utan gör det som faller henne in. Hör hon skott nära/långt bort kommer hon liksom av sig lite och tycker det är lite obehagligt. Ingen panikräddsla men hon reagerar och det gjorde hon inte förr. Väldigt signalkänslig har hon också blivit. Om ja ex sitter vid datorn och nått ( ni vet hur det är med tekniska prylar) inte går som jag vill....blir ja irriterad och kanske, kanske händer det att de slinter ut ett: " AAAhhh...Jä*la dator-HEL***TE!! Inget hoppandes runt i rummet eller flygande stolar och så men...klart en upprörd röst. Då smyger Zelda försiktigt upp på övervåningen med låg kroppshållning och bakåtliggande öron. Har hon aldrig gjort förr. Kanske har det med löp och hormoner och göra,,,,hon har ju ännu inte debut-löpt. Undviker att träna nya saker med henne just nu och det känns lite som att korrigerar jag för mycket går hon nog ner sig lite....
Annars är hon ju lika sprallig och galen som vanligt och att träna med matte står som alltid först på önskelistan. Jag tror inte att hennes " knasiga"beteenden är här för att stanna...




Söt,,jah..det är bara mitt förnamn!


Glad i hågen efter att hittat nått!



Letar flitigt i rutan...



Nu e ja TRÖTT men ja hittade väl allt matte??



Japp..min sessa! Du hittade allt! :)


Belönings-bävern är ALLTID lika god att tugga på efter ett uppletande-pass



Lite balansövningar på nedfallet träd




Jag må vara liten ..men ja kan posa och hålla balansen på samma gång!




Båda har bra fart in på inkallningen..men Z fick starta 20 m bakom ;)



Att ligga helt stilla och bara titta medan matte "pysslar o aktiverar" Chappe är SVÅRT..men det går!



Bus med Chaplins favvo-nalle. Den har han med sig överallt. Z utnyttjar läget och så fort hon får chansen snor hon den för att "få igång" Chappe.



Lite aktivering i form av godis i toarulle. Lilla försiktiga Chappe tyckte allt det var lite krångligt att få tag på det goda där inne.



Ja..just det ja. Lördagen bjöd på kräftskiva för hela slanten! P.s Kan inte rekommendera att tina kräftpaketet på ostadigt underlag i kylen. Vårt kräftspad rann ut i kylskåpet + att vi fick 20 st kräftor som smakade NADA!!


Hundarna var iaf inte sena att "paxa" platser.


Mums..efterrätt!